Linas Japan

Förra tisdagen åkte jag, okaasan och min kontaktperson Natsuko till skolan för att prata med rektorn och ordna med skoluniform m.m. Det var väldigt nervöst och vi satt i ett rum med vice rektorn (?), sekreteraren och två lärare. Efter att de hade pratat lite gick vi till mitt klassrum där mina klasskompisar var. Det var en sådan härlig känsla när jag gick genom skolan, alla vinkade och var jätteglada, de stod i fönsterna och vinkade och var jättenyfikna (jag är den enda utbytesstudenten på skolan, och det är 900 elever). När jag kom till klassrummet var det ganska stökigt och så fick jag presentera mig, det var jättenervöst! Alla bara "Waah! Kawaii! Kawaii! Kawaii!" (Kawaii= gullig). Sen fick jag sitta längst bak i klassrummet under slutet av lektionen och medan jag satt där kom flera elever från andra klasser och kollade in genom dörren. När den var slut kom många fram och ville prata, men jag fattade inte så mycket... När jag kom tillbaka till rummet där okaasan och Natsuko var hade de hämtat en uniform som jag får låna medan jag går på skolan och provade den, Natsuko sade att jag såg ut som någon ur Harry Potter och efter det berättar okaasan det för alla :P

I Japan är det väldigt populärt med klubbar efter skolan, det finns hur många som helst! Hittills har jag sett volleybollklubben (som är hur bra som helst! Jag såg inte en enda som missade en boll när de tränade på slag), fotbollsklubben, dansklubben, simklubben och musikklubben hör man varje morgon och eftermiddag... Jag funderar på att gå med i volleybollklubben men efter att ha sett hur bra de är blev jag osäker... I fredags kom en lärare till klassrummet och frågade mig om jag ville gå med i English Speaking Society, de ville gärna att jag skulle gå med för då kunde de delta i en debattävling i januari. Det lät väldigt spännande så jag tackade ja! Nu i oktober skulle de delta i en tal-tävling och läraren ville att jag skulle lyssna på de som skulle vara med och ge lite tips imorgon :)

Den första riktiga skoladagen åkte jag tåget med en lärare som hjälpte mig med bytena (två stycken) så att jag inte gick vilse och när vi kom fram till skolan fick jag gå till rektorn (tror jag) och hon berättade lite om skolan, Suzurandai High School. Sen gick vi till lärarummet och jag fick presentera mig för alla lärare (i mikrofon!). När jag gick genom skolan hälsade alla på mig och vinkade och var så glada!

Mina klasskompisar tar hand om mig jättebra, de säger vem jag ska följa med för att komma till min lektion och bjuder in mig när vi ska äta (medhavd lunchlåda som okaasan gör iordning på morgonen!). De är väldigt intresserade av hur lång jag är och många frågar efter mig längd. Det finns en tjej i klassen som är lika lång som jag och resten når mig till axlen...

Jag förstår inte så mycet av lektionerna men jag sitter och skriver av det jag kan så jag har något att göra. En sak som skiljer den japanska och svenska skolan åt är att lärarna bryr sig inte om det är flera i klassen som ligger över sina bänkar och sover! Jag har bara sett en lärare som sagt till en tjej att vakna, och hon satt på första raden.




Jag och Miyuki! :)