Linas Japan

Hej allihopa!
Det är jättekul att läsa era kommentarer! Bara fortsätt! :D
Denna veckan har det varit lite upp och ner, i söndags när jag precis skrivit de förra inläggen skulle jag till Misako-sensei och plugga lite och jag hade även blivit bjuden på middag där, och när jag var på väg till stationen mötte jag tre japaner som som ropade: "Hello! Hello!". De stannade och pratade med mig (två män och en kvinna) och frågade om vad jag gjorde här och undrade vad jag var intresserad av. När jag sade att jag var intresserad av volleyboll sade de att: "men vi är på väg till Kyoto för att spela, vad har du för dig nu?" och när de frågade mer vad jag var intresserad av sade de att: "vi har en kulturfestival nästa helg, du kan lämna in något som du har gjort och vara med!". Det kändes ganska creepy och så ville de att jag skulle skriva ner min mailadress och telefonnummer, men som tur är har jag ju lärt mig att inte ge ut det till främmande människor så jag fick en lapp med en av männens namn, mailadress, telefonnumer och mobilmail. Den lappen ligger längst ner i lådan...

Men hos Misako-sensei var det väldigt trevligt! Först studerade vi, sen kollade vi lite på konståkning som hon är väldigt intresserad av och efter det började hon med maten och jag fick träffa hennes man. Misako-sensei vet ungefär hur snabbt hon behöver prata med mig för att jag ska fatta men han pratade i ungefär vanlig samtalstakt så det var lite svårt att fatta. Hennes dotter (Miuko) är också lärare så hon pratade också långsamt för mig så jag förstod. När maten var klar kom Miukos vänner, en japanska och tre thailändare (Miuko kan prata thailändska!) som var på besök. Om jag fattade det rätt var alla bröder men bara en kunde japanska för de var halvjapaner och han hade gått i en japansk skola (han visste om både Paramore och The Used!).

Vi åt sukiyaki, maten lagades i två stora stekpannor på bordet, det var kött, toufu, svamp, purjolök med mera och man fick ta det man ville ha själv och det lades på mer efterhand. Man åt från en skål med ett uppvispat ägg i och lite ris vid sidan om, och efter ett tag bars det in en tallrik med snäckor och Miuko stack ner ett grillspett i varje och serverade alla... Så, jag har smakat snigel. Det var knastrigt och smakade vädigt mycket hav, jag vill nog undvika det i fortsättningen... Misako-sensei fnissade lite när hon såg mig tugga och tugga och tugga och frågade om jag var okej... Men thailändarna tog både en och två och tre gånger till. Den äldsta var den som kunde japanska och han skulle lära sina två bröder (18 och 16), och jag kunde bättre japanska än dem :) Det var väldigt trevligt att prata eftersom jag förstod en del och kunde svara på de flesta frågor, och om jag inte förstod kunde Miuki förklara det på engelska. Miuki körde mig och hennes japanska kompis till tågstationen och föreslog att vi alla tre borde åka till Kyoto i slutet på november/början på december för att uppleva hösten där, jag hoppas att vi gör det för det skulle vara himla trevligt!

På måndagen var min första träning med volleybollaget, men det var inte alls så som jag hade tänkt mig och jag ville helst sluta efter en halvtimma, de var så mycket bättre än mig och det var så jobbigt att vara sämst på allting. Jag kom hem vid kvart över åtta och var trött och hungrig så jag var ganska deppig vid matbordet (jag måste erkänna att det kom en tår eller två, vi vet väl alla hur Friemans blir utan mat ;)). Okaasan blev orolig för mig och ringde till Miuko så att jag kunde prata med henne på engelska och hon kunde säga att jag inte behövde känna så mycket press att jag var tvungen att fortsätta. Både att okaasan sade det när jag sade att jag tyckte att det var så svårt och att Miuko sade att det var okej att sluta kändes så himla bra, annars möts man oftast med "Fight Fight!".

Tisdagens träning var lite bättre, jag behövde inte vara med på vissa svåra övningar utan kunde öva overhand och underhandsslag och alla var väldigt snälla mot mig och pratade en massa. På onsdagen gick jag till läraren som har hand om volleybollaget och pratade, han ville att jag skulle fortsätta att träna i en till två månader ("kanske du då kan förstå varför de tränar så hårt") och berättade att en av medlemmarna i laget hade varit nybörjare i våras och hon hade också haft det väldigt jobbigt men hon hade fortsatt. "Why do you think she didn't quit? If you know the answer on that question, mayme you can understand why they practice so hard". Jag tänkte att det var för att det är viktigt att aldrig ge upp här i Japan, men det var enligt honom för att hon ville dela glädjen med sina lagkamrater. Jag sade att jag inte hade tid att plugga japanska hemma, för allt jag hann med var att äta, dusha och gå och lägga mig. Sina läxor hann de andra minsann med fast de kunde ha träningsmatch på helgerna och vara borta 9-18 så gjorde de ändå sina läxor när de kom hem, och det tyckte jag var himla orättvist av honom. De hinner med sina läxor för att de förstår dem och förstår vartenda ord som sägs i skolan och bor tillsammans med sina familjer där de bott i hela sina liv! Men jag kunde gå ur till slut genom att säga att jag kanske kan prova igen när jag kan prata japanska flytande. Så nu gillar jag honom inte alls, det är tur att vi inte har honom i något ämne för jag skulle inte vilja ha en så dålig engelskalärare som inte kan böja verb!



Dessutom vet jag inte om jag hade pallat med att spela dag ut och dag in med blåmärken... Det var jobbigast i onsdags när jag hade blåmärken från både måndagen och tisdagen...



Nu börjar jag förvandlas till Hulken och tycker det ser ganska coolt ut.
OBS! Bilderna är endast till för att ni ska tycka jättesynd om mig.

Så nu är jag lättad att jag har klarat upp min situation och har det bra igen! I torsdags hade vi bara två lektioner och sen åkte vi och kollade på en musikal i Minatogawa, det var tur att det var en musikal för jag förstod överlag vad den handlade om (The messenger). Det var om en kvinna som mindes tillbaka hur hon hade varit vän men en förståndshandikappad flicka som blev överkörd i slutet. Det var lite sång- och dansinslag så jag nickade till bara en eller två gånger, men det var ganska kul att kolla på raden bakom (mest killar) där 9 av 10 sov och bägge två bredvid mig sov också under en del av föreställningen (det var bara vår skola som var där)! Men i slutet verkade många vakna till för jag hörde och såg många som grät. Först trodde jag att alla hade blivit förkylda på grund av det kallare vädret som har kommit nu, men sen fattade jag att det var ganska sorgligt...

När jag kom hem hämtade jag min alien registration som jag måste ha med mig hela tiden (ett kort där det står att jag är svensk medborgare) och sen gick jag, okaasan och Miyuki till en restaurang och åt Yakiniku. Det var som en liten grill nedsänkt i bordet och så bars det fram brickor med olika slags kött som man fick grilla själv! Jättegott! På vägen hem köpte vi donuts på Mister Donut (tyvätt har jag börjat tycka att det är riktigt gott, speciellt efter att ha smakat de med vaniljkrämsfyllning i).

Denna veckan har vi gått igenom provsvaren från proven de andra gjort, och vissa meningar i engelskan är kanske inte helt genomtänkta (eller så är de väldigt genomtänkta). Namnen som användes i provet var typ Cage, Nicholas, Stevie, Wonder, Obama. Ett exempel är "Mr. Ladin ___ ___ ___ ___ ___". Då var svaret "Mr. Ladin saw the plane take off". Hmmm...

Igår var alla tvungna att komma till skolan (på en lördag!) för att göra prov (det var ungefär som de nationella proven, fast kanske inte riktigt så viktiga), jag behövde "bara" göra japanskaprovet och engelskaprovet och var den enda som hade lov att använda en ordbok. Jag kan ju säga att det jag fattade av japanskaprovet var att det handlade om privacy, och med hjälp av det chansade jag med hjälp av ordboken de orden som skulle skrivas i kanji. Som tur var fanns det många "a, b, c, d" frågor där det var bara att chansa på en bokstav (fast istället för att ha a, b, c har de a, i, u, e, o som kommer först i deras alfabet).

Engelskan gick ganska bra, det var en hörövning i början som jag tror jag klarade, men alla instruktioner var skrivna på japanska och vissa frågor skulle man även svara på japanska på... När jag kom hem åt jag mat och sedan åkte jag, okaasan och uosan (Miyuki är hos hennes mormor och morfar) till Shin-Kobe och kollade på ett Art Gallery med bara massa kattgrejer och ett museum med den japanska konstnären Moe som använder bläck i sina bilder. Väldigt gulligt! Vi kollade i lite affärer och åkte sedan till ett gigantiskt varuhus, Tokyu Hands med massa olika avdelningar med hur mycket saker som helst! På pappersavdelningen hittade jag faktiskt ett vykort med Lotta flyttar hemifrån vilket var väldigt kul! Jag visade det för okaasan och hon visste om filmen! Det är stor försäljning på nyårskort, nästa år är det kaninens år och det finns en massa olika kaningrejer och jag och okaasan har köpt våra nyårskort redan. När vi var klara åt vi på en restaurang med buffé, så himla gott! Det fanns både sushi och panerad/friterad kyckling och annanas som jag åt i mängder. I dag till frukost/brunch åt vi "handrullad sushi" som jag berättat om innan, det är så gott! Jag äter och mår bra, men kanske skulle behöva volleybollens hårda träning för att kompensera upp det... :P

Ha det så bra alla och fortsätt kommentera! Jag blir väldigt glad!