Toalett och hygien
Om ni ska gå på en toalett i Japan, se till att ha med en egen handduk i väskan för det finns för det mesta inget att torka händerna med efter man har tvättat sig! På de flesta offentliga toaletter finns en västerländsk toalett och resten är japanska ("hål i golvet") och när vi är ute brukar okaasan se till att jag får gå på den västerländska. Men när jag var i Tokyo hade de en västerländsk toalett med alla möjliga funktioner (tvätt, värme, spolljud med mera) så det är olika överallt. Det bästa är när det är värme i sitsen, jag har inte vågat prova någon annan funktion... I skolan är de flesta japanska toaletter och jag har blivit mer villig att använda dem efter att ha varit med i städgruppen som städar toaletterna... De japanska toaletterna är det bara att spola av och skrubba lite med rengöringsmedel, och sen är det klart, men det västerländska blir inte så noggrant städad... Hemma har vi en väldigt avancerad toalett som fäller upp locket automatiskt, spelar upp ett spolljud när man sätter sig, spolar av sig självt och fäller ned locket när man går därifrån! Det sitter en liten display på väggen där man kan ställa in de olika funktionerna och en klocka så man vet när man behöver gå därifrån ;)
Efter gympan duschar man inte, vi byter om i klassrummet (jag vet inte riktigt var killarna går) och det är bara att köra 1700-tals varianten med parfym för att dölja svettdoften...
Det mesta är enportionsförpackat här så att man kan vara säker på att ingen har varit och tagit på det man ska stoppa i munnen, det gäller främst godis och kakor som är en och en i varje förpackning.
Upp och ner
Hej allihopa!
Det är jättekul att läsa era kommentarer! Bara fortsätt! :D
Denna veckan har det varit lite upp och ner, i söndags när jag precis skrivit de förra inläggen skulle jag till Misako-sensei och plugga lite och jag hade även blivit bjuden på middag där, och när jag var på väg till stationen mötte jag tre japaner som som ropade: "Hello! Hello!". De stannade och pratade med mig (två män och en kvinna) och frågade om vad jag gjorde här och undrade vad jag var intresserad av. När jag sade att jag var intresserad av volleyboll sade de att: "men vi är på väg till Kyoto för att spela, vad har du för dig nu?" och när de frågade mer vad jag var intresserad av sade de att: "vi har en kulturfestival nästa helg, du kan lämna in något som du har gjort och vara med!". Det kändes ganska creepy och så ville de att jag skulle skriva ner min mailadress och telefonnummer, men som tur är har jag ju lärt mig att inte ge ut det till främmande människor så jag fick en lapp med en av männens namn, mailadress, telefonnumer och mobilmail. Den lappen ligger längst ner i lådan...
Men hos Misako-sensei var det väldigt trevligt! Först studerade vi, sen kollade vi lite på konståkning som hon är väldigt intresserad av och efter det började hon med maten och jag fick träffa hennes man. Misako-sensei vet ungefär hur snabbt hon behöver prata med mig för att jag ska fatta men han pratade i ungefär vanlig samtalstakt så det var lite svårt att fatta. Hennes dotter (Miuko) är också lärare så hon pratade också långsamt för mig så jag förstod. När maten var klar kom Miukos vänner, en japanska och tre thailändare (Miuko kan prata thailändska!) som var på besök. Om jag fattade det rätt var alla bröder men bara en kunde japanska för de var halvjapaner och han hade gått i en japansk skola (han visste om både Paramore och The Used!).
Vi åt sukiyaki, maten lagades i två stora stekpannor på bordet, det var kött, toufu, svamp, purjolök med mera och man fick ta det man ville ha själv och det lades på mer efterhand. Man åt från en skål med ett uppvispat ägg i och lite ris vid sidan om, och efter ett tag bars det in en tallrik med snäckor och Miuko stack ner ett grillspett i varje och serverade alla... Så, jag har smakat snigel. Det var knastrigt och smakade vädigt mycket hav, jag vill nog undvika det i fortsättningen... Misako-sensei fnissade lite när hon såg mig tugga och tugga och tugga och frågade om jag var okej... Men thailändarna tog både en och två och tre gånger till. Den äldsta var den som kunde japanska och han skulle lära sina två bröder (18 och 16), och jag kunde bättre japanska än dem :) Det var väldigt trevligt att prata eftersom jag förstod en del och kunde svara på de flesta frågor, och om jag inte förstod kunde Miuki förklara det på engelska. Miuki körde mig och hennes japanska kompis till tågstationen och föreslog att vi alla tre borde åka till Kyoto i slutet på november/början på december för att uppleva hösten där, jag hoppas att vi gör det för det skulle vara himla trevligt!
På måndagen var min första träning med volleybollaget, men det var inte alls så som jag hade tänkt mig och jag ville helst sluta efter en halvtimma, de var så mycket bättre än mig och det var så jobbigt att vara sämst på allting. Jag kom hem vid kvart över åtta och var trött och hungrig så jag var ganska deppig vid matbordet (jag måste erkänna att det kom en tår eller två, vi vet väl alla hur Friemans blir utan mat ;)). Okaasan blev orolig för mig och ringde till Miuko så att jag kunde prata med henne på engelska och hon kunde säga att jag inte behövde känna så mycket press att jag var tvungen att fortsätta. Både att okaasan sade det när jag sade att jag tyckte att det var så svårt och att Miuko sade att det var okej att sluta kändes så himla bra, annars möts man oftast med "Fight Fight!".
Tisdagens träning var lite bättre, jag behövde inte vara med på vissa svåra övningar utan kunde öva overhand och underhandsslag och alla var väldigt snälla mot mig och pratade en massa. På onsdagen gick jag till läraren som har hand om volleybollaget och pratade, han ville att jag skulle fortsätta att träna i en till två månader ("kanske du då kan förstå varför de tränar så hårt") och berättade att en av medlemmarna i laget hade varit nybörjare i våras och hon hade också haft det väldigt jobbigt men hon hade fortsatt. "Why do you think she didn't quit? If you know the answer on that question, mayme you can understand why they practice so hard". Jag tänkte att det var för att det är viktigt att aldrig ge upp här i Japan, men det var enligt honom för att hon ville dela glädjen med sina lagkamrater. Jag sade att jag inte hade tid att plugga japanska hemma, för allt jag hann med var att äta, dusha och gå och lägga mig. Sina läxor hann de andra minsann med fast de kunde ha träningsmatch på helgerna och vara borta 9-18 så gjorde de ändå sina läxor när de kom hem, och det tyckte jag var himla orättvist av honom. De hinner med sina läxor för att de förstår dem och förstår vartenda ord som sägs i skolan och bor tillsammans med sina familjer där de bott i hela sina liv! Men jag kunde gå ur till slut genom att säga att jag kanske kan prova igen när jag kan prata japanska flytande. Så nu gillar jag honom inte alls, det är tur att vi inte har honom i något ämne för jag skulle inte vilja ha en så dålig engelskalärare som inte kan böja verb!
Dessutom vet jag inte om jag hade pallat med att spela dag ut och dag in med blåmärken... Det var jobbigast i onsdags när jag hade blåmärken från både måndagen och tisdagen...
Nu börjar jag förvandlas till Hulken och tycker det ser ganska coolt ut.
OBS! Bilderna är endast till för att ni ska tycka jättesynd om mig.
Så nu är jag lättad att jag har klarat upp min situation och har det bra igen! I torsdags hade vi bara två lektioner och sen åkte vi och kollade på en musikal i Minatogawa, det var tur att det var en musikal för jag förstod överlag vad den handlade om (The messenger). Det var om en kvinna som mindes tillbaka hur hon hade varit vän men en förståndshandikappad flicka som blev överkörd i slutet. Det var lite sång- och dansinslag så jag nickade till bara en eller två gånger, men det var ganska kul att kolla på raden bakom (mest killar) där 9 av 10 sov och bägge två bredvid mig sov också under en del av föreställningen (det var bara vår skola som var där)! Men i slutet verkade många vakna till för jag hörde och såg många som grät. Först trodde jag att alla hade blivit förkylda på grund av det kallare vädret som har kommit nu, men sen fattade jag att det var ganska sorgligt...
När jag kom hem hämtade jag min alien registration som jag måste ha med mig hela tiden (ett kort där det står att jag är svensk medborgare) och sen gick jag, okaasan och Miyuki till en restaurang och åt Yakiniku. Det var som en liten grill nedsänkt i bordet och så bars det fram brickor med olika slags kött som man fick grilla själv! Jättegott! På vägen hem köpte vi donuts på Mister Donut (tyvätt har jag börjat tycka att det är riktigt gott, speciellt efter att ha smakat de med vaniljkrämsfyllning i).
Denna veckan har vi gått igenom provsvaren från proven de andra gjort, och vissa meningar i engelskan är kanske inte helt genomtänkta (eller så är de väldigt genomtänkta). Namnen som användes i provet var typ Cage, Nicholas, Stevie, Wonder, Obama. Ett exempel är "Mr. Ladin ___ ___ ___ ___ ___". Då var svaret "Mr. Ladin saw the plane take off". Hmmm...
Igår var alla tvungna att komma till skolan (på en lördag!) för att göra prov (det var ungefär som de nationella proven, fast kanske inte riktigt så viktiga), jag behövde "bara" göra japanskaprovet och engelskaprovet och var den enda som hade lov att använda en ordbok. Jag kan ju säga att det jag fattade av japanskaprovet var att det handlade om privacy, och med hjälp av det chansade jag med hjälp av ordboken de orden som skulle skrivas i kanji. Som tur var fanns det många "a, b, c, d" frågor där det var bara att chansa på en bokstav (fast istället för att ha a, b, c har de a, i, u, e, o som kommer först i deras alfabet).
Engelskan gick ganska bra, det var en hörövning i början som jag tror jag klarade, men alla instruktioner var skrivna på japanska och vissa frågor skulle man även svara på japanska på... När jag kom hem åt jag mat och sedan åkte jag, okaasan och uosan (Miyuki är hos hennes mormor och morfar) till Shin-Kobe och kollade på ett Art Gallery med bara massa kattgrejer och ett museum med den japanska konstnären Moe som använder bläck i sina bilder. Väldigt gulligt! Vi kollade i lite affärer och åkte sedan till ett gigantiskt varuhus, Tokyu Hands med massa olika avdelningar med hur mycket saker som helst! På pappersavdelningen hittade jag faktiskt ett vykort med Lotta flyttar hemifrån vilket var väldigt kul! Jag visade det för okaasan och hon visste om filmen! Det är stor försäljning på nyårskort, nästa år är det kaninens år och det finns en massa olika kaningrejer och jag och okaasan har köpt våra nyårskort redan. När vi var klara åt vi på en restaurang med buffé, så himla gott! Det fanns både sushi och panerad/friterad kyckling och annanas som jag åt i mängder. I dag till frukost/brunch åt vi "handrullad sushi" som jag berättat om innan, det är så gott! Jag äter och mår bra, men kanske skulle behöva volleybollens hårda träning för att kompensera upp det... :P
Ha det så bra alla och fortsätt kommentera! Jag blir väldigt glad!
Det är jättekul att läsa era kommentarer! Bara fortsätt! :D
Denna veckan har det varit lite upp och ner, i söndags när jag precis skrivit de förra inläggen skulle jag till Misako-sensei och plugga lite och jag hade även blivit bjuden på middag där, och när jag var på väg till stationen mötte jag tre japaner som som ropade: "Hello! Hello!". De stannade och pratade med mig (två män och en kvinna) och frågade om vad jag gjorde här och undrade vad jag var intresserad av. När jag sade att jag var intresserad av volleyboll sade de att: "men vi är på väg till Kyoto för att spela, vad har du för dig nu?" och när de frågade mer vad jag var intresserad av sade de att: "vi har en kulturfestival nästa helg, du kan lämna in något som du har gjort och vara med!". Det kändes ganska creepy och så ville de att jag skulle skriva ner min mailadress och telefonnummer, men som tur är har jag ju lärt mig att inte ge ut det till främmande människor så jag fick en lapp med en av männens namn, mailadress, telefonnumer och mobilmail. Den lappen ligger längst ner i lådan...
Men hos Misako-sensei var det väldigt trevligt! Först studerade vi, sen kollade vi lite på konståkning som hon är väldigt intresserad av och efter det började hon med maten och jag fick träffa hennes man. Misako-sensei vet ungefär hur snabbt hon behöver prata med mig för att jag ska fatta men han pratade i ungefär vanlig samtalstakt så det var lite svårt att fatta. Hennes dotter (Miuko) är också lärare så hon pratade också långsamt för mig så jag förstod. När maten var klar kom Miukos vänner, en japanska och tre thailändare (Miuko kan prata thailändska!) som var på besök. Om jag fattade det rätt var alla bröder men bara en kunde japanska för de var halvjapaner och han hade gått i en japansk skola (han visste om både Paramore och The Used!).
Vi åt sukiyaki, maten lagades i två stora stekpannor på bordet, det var kött, toufu, svamp, purjolök med mera och man fick ta det man ville ha själv och det lades på mer efterhand. Man åt från en skål med ett uppvispat ägg i och lite ris vid sidan om, och efter ett tag bars det in en tallrik med snäckor och Miuko stack ner ett grillspett i varje och serverade alla... Så, jag har smakat snigel. Det var knastrigt och smakade vädigt mycket hav, jag vill nog undvika det i fortsättningen... Misako-sensei fnissade lite när hon såg mig tugga och tugga och tugga och frågade om jag var okej... Men thailändarna tog både en och två och tre gånger till. Den äldsta var den som kunde japanska och han skulle lära sina två bröder (18 och 16), och jag kunde bättre japanska än dem :) Det var väldigt trevligt att prata eftersom jag förstod en del och kunde svara på de flesta frågor, och om jag inte förstod kunde Miuki förklara det på engelska. Miuki körde mig och hennes japanska kompis till tågstationen och föreslog att vi alla tre borde åka till Kyoto i slutet på november/början på december för att uppleva hösten där, jag hoppas att vi gör det för det skulle vara himla trevligt!
På måndagen var min första träning med volleybollaget, men det var inte alls så som jag hade tänkt mig och jag ville helst sluta efter en halvtimma, de var så mycket bättre än mig och det var så jobbigt att vara sämst på allting. Jag kom hem vid kvart över åtta och var trött och hungrig så jag var ganska deppig vid matbordet (jag måste erkänna att det kom en tår eller två, vi vet väl alla hur Friemans blir utan mat ;)). Okaasan blev orolig för mig och ringde till Miuko så att jag kunde prata med henne på engelska och hon kunde säga att jag inte behövde känna så mycket press att jag var tvungen att fortsätta. Både att okaasan sade det när jag sade att jag tyckte att det var så svårt och att Miuko sade att det var okej att sluta kändes så himla bra, annars möts man oftast med "Fight Fight!".
Tisdagens träning var lite bättre, jag behövde inte vara med på vissa svåra övningar utan kunde öva overhand och underhandsslag och alla var väldigt snälla mot mig och pratade en massa. På onsdagen gick jag till läraren som har hand om volleybollaget och pratade, han ville att jag skulle fortsätta att träna i en till två månader ("kanske du då kan förstå varför de tränar så hårt") och berättade att en av medlemmarna i laget hade varit nybörjare i våras och hon hade också haft det väldigt jobbigt men hon hade fortsatt. "Why do you think she didn't quit? If you know the answer on that question, mayme you can understand why they practice so hard". Jag tänkte att det var för att det är viktigt att aldrig ge upp här i Japan, men det var enligt honom för att hon ville dela glädjen med sina lagkamrater. Jag sade att jag inte hade tid att plugga japanska hemma, för allt jag hann med var att äta, dusha och gå och lägga mig. Sina läxor hann de andra minsann med fast de kunde ha träningsmatch på helgerna och vara borta 9-18 så gjorde de ändå sina läxor när de kom hem, och det tyckte jag var himla orättvist av honom. De hinner med sina läxor för att de förstår dem och förstår vartenda ord som sägs i skolan och bor tillsammans med sina familjer där de bott i hela sina liv! Men jag kunde gå ur till slut genom att säga att jag kanske kan prova igen när jag kan prata japanska flytande. Så nu gillar jag honom inte alls, det är tur att vi inte har honom i något ämne för jag skulle inte vilja ha en så dålig engelskalärare som inte kan böja verb!
Dessutom vet jag inte om jag hade pallat med att spela dag ut och dag in med blåmärken... Det var jobbigast i onsdags när jag hade blåmärken från både måndagen och tisdagen...
Nu börjar jag förvandlas till Hulken och tycker det ser ganska coolt ut.
OBS! Bilderna är endast till för att ni ska tycka jättesynd om mig.
Så nu är jag lättad att jag har klarat upp min situation och har det bra igen! I torsdags hade vi bara två lektioner och sen åkte vi och kollade på en musikal i Minatogawa, det var tur att det var en musikal för jag förstod överlag vad den handlade om (The messenger). Det var om en kvinna som mindes tillbaka hur hon hade varit vän men en förståndshandikappad flicka som blev överkörd i slutet. Det var lite sång- och dansinslag så jag nickade till bara en eller två gånger, men det var ganska kul att kolla på raden bakom (mest killar) där 9 av 10 sov och bägge två bredvid mig sov också under en del av föreställningen (det var bara vår skola som var där)! Men i slutet verkade många vakna till för jag hörde och såg många som grät. Först trodde jag att alla hade blivit förkylda på grund av det kallare vädret som har kommit nu, men sen fattade jag att det var ganska sorgligt...
När jag kom hem hämtade jag min alien registration som jag måste ha med mig hela tiden (ett kort där det står att jag är svensk medborgare) och sen gick jag, okaasan och Miyuki till en restaurang och åt Yakiniku. Det var som en liten grill nedsänkt i bordet och så bars det fram brickor med olika slags kött som man fick grilla själv! Jättegott! På vägen hem köpte vi donuts på Mister Donut (tyvätt har jag börjat tycka att det är riktigt gott, speciellt efter att ha smakat de med vaniljkrämsfyllning i).
Denna veckan har vi gått igenom provsvaren från proven de andra gjort, och vissa meningar i engelskan är kanske inte helt genomtänkta (eller så är de väldigt genomtänkta). Namnen som användes i provet var typ Cage, Nicholas, Stevie, Wonder, Obama. Ett exempel är "Mr. Ladin ___ ___ ___ ___ ___". Då var svaret "Mr. Ladin saw the plane take off". Hmmm...
Igår var alla tvungna att komma till skolan (på en lördag!) för att göra prov (det var ungefär som de nationella proven, fast kanske inte riktigt så viktiga), jag behövde "bara" göra japanskaprovet och engelskaprovet och var den enda som hade lov att använda en ordbok. Jag kan ju säga att det jag fattade av japanskaprovet var att det handlade om privacy, och med hjälp av det chansade jag med hjälp av ordboken de orden som skulle skrivas i kanji. Som tur var fanns det många "a, b, c, d" frågor där det var bara att chansa på en bokstav (fast istället för att ha a, b, c har de a, i, u, e, o som kommer först i deras alfabet).
Engelskan gick ganska bra, det var en hörövning i början som jag tror jag klarade, men alla instruktioner var skrivna på japanska och vissa frågor skulle man även svara på japanska på... När jag kom hem åt jag mat och sedan åkte jag, okaasan och uosan (Miyuki är hos hennes mormor och morfar) till Shin-Kobe och kollade på ett Art Gallery med bara massa kattgrejer och ett museum med den japanska konstnären Moe som använder bläck i sina bilder. Väldigt gulligt! Vi kollade i lite affärer och åkte sedan till ett gigantiskt varuhus, Tokyu Hands med massa olika avdelningar med hur mycket saker som helst! På pappersavdelningen hittade jag faktiskt ett vykort med Lotta flyttar hemifrån vilket var väldigt kul! Jag visade det för okaasan och hon visste om filmen! Det är stor försäljning på nyårskort, nästa år är det kaninens år och det finns en massa olika kaningrejer och jag och okaasan har köpt våra nyårskort redan. När vi var klara åt vi på en restaurang med buffé, så himla gott! Det fanns både sushi och panerad/friterad kyckling och annanas som jag åt i mängder. I dag till frukost/brunch åt vi "handrullad sushi" som jag berättat om innan, det är så gott! Jag äter och mår bra, men kanske skulle behöva volleybollens hårda träning för att kompensera upp det... :P
Ha det så bra alla och fortsätt kommentera! Jag blir väldigt glad!
Skolregler och hur man äter fisk med pinnar
När jag först kom till Japan fick jag ett papper med information om skolan, och där stod även regler som gällde; inga piercingar, inga accessoarer, inget nagellack, inget smink och ingen färgning av håret. Dock är nog inte min skola så hård, för jag har sett elever med både armband och lösögonfransar och flera har örhängen fast med utsläppt hår så att inte lärarna ser. Det var en lärare som sade till en tjej att ta ut sitt örhänge när hon hade sitt hår uppsatt så det var väldigt synligt, men annars vet jag att flera har örhängen vilket syns ibland när de har håret bakom öronen. Jag fick fråga några frågor om skolan och vardagslivet och frågade om det var vanligt att ha ett jobb, men det är tydligen en skolregel att det inte är tillåtet att ha ett jobb efter skolan! Det blev jag förvånad över, eftersom det är så vanligt i Sverige. Jag pratade med en kille som sade att om lärarna får veta att en elev röker blir de avstängda från skolan och ville gärna komma till Sverige där eleverna får röka på rasterna...
En sak som jag blev väldigt imponerad över var när jag kom hem i onsdags och skulle äta kvällsmat (en silvrig fisksjärt låg på tallriken). Okaasan visade hur man skulle dela fisken och ta bort benen, vilket hon gjorde endast med ätpinnarna, med en hand! Jag hoppas att vi får benfri fisk i fortsättningen för det kommer jag nog inte att klara... Jag har börjat få lite kläm på hur man äter annat än sushi med pinnar, antingen delar man maten genom att sticka ner pinnarna och dra isär, eller tar en bit och äter lite i taget utan att lägga ner den. Jag har tillochmed klarat att äta potatis med pinnar (jag körde delningsmetoden) och tackade nej till erbjudandet att få en sked :)
En sak som jag blev väldigt imponerad över var när jag kom hem i onsdags och skulle äta kvällsmat (en silvrig fisksjärt låg på tallriken). Okaasan visade hur man skulle dela fisken och ta bort benen, vilket hon gjorde endast med ätpinnarna, med en hand! Jag hoppas att vi får benfri fisk i fortsättningen för det kommer jag nog inte att klara... Jag har börjat få lite kläm på hur man äter annat än sushi med pinnar, antingen delar man maten genom att sticka ner pinnarna och dra isär, eller tar en bit och äter lite i taget utan att lägga ner den. Jag har tillochmed klarat att äta potatis med pinnar (jag körde delningsmetoden) och tackade nej till erbjudandet att få en sked :)
"Japaner kan väl engelska?"
Jag tänkte berätta lite om hur engelskan är i Japan.
Nej, de flesta japaner kan inte så mycket engelska om de inte har varit utbytesstudenter eller bott utomlands, även om de läser lika länge som vi i Sverige (jag pratade med en tjej i skolan som frågade vilka språk jag kunde och sade att hon bara kunde japanska fast hon har läst engelska i åtta år) men engelskan och japanskan skiljer sig mycket mer åt än svenskan och engelskan. I japanskan följs alltid konsonanter av en vokal, med undantag av N så "but" blir "butto", "good" blir "gutto" och l och r låter likadant, så det är många som har sagt att "Det heter jag med!" när de har frågat vad jag heter, men då heter de Rina. Jag har ett väldigt bra namn som funkar i Japan, fast det blir Rina Furiman (det var helt enkelt "meant to be"!), inga dubbelkonsonanter. V ersätts med B när det ska pratas engelska så glassorten "Very Berry Strawberry" som finns i glassaffären bredvid mitt hus blir "Berry Berry Strawberry", och "Love, love" [lavv; lavv] blir "Labu, labu" (kommer upp när de frågar om Sebastian).
Ordföljden skiljer sig också ganska mycket åt, i japanskan är ordningen kommer verbet alltid sist och det är verbböjningen som talar om om det är negativt eller positivt så det är svårt att översätta. I min Writingclass handlar det mycket om att lära sig ordföljd, vi får arrangera om ord som ges till en mening (då står det på japanska hur meningen ska vara), sätta in rätt ord i ett gap i en mening och översättningar från japanska till engelska (här får jag det svårt, om jag inte vet ordet vet jag inte riktigt vad som är en particle och vad som är själva ordet, och om det är ett böjt verb som jag inte kan är det svårt att hitta grundformen att slå upp). Det skriftliga är de bra på men när det kommer till att prata är det ganska stappligt, och om de säger ett engelskt ord för att förklara något de sagt på japanska låter det ganska japanskt på grund av vokaltilläggen... Det finns en del engelska låneord som conpyuutaa (computer), suupaa (supermarket), depaato (department store) och supootsu (sports), men ibland har jag lite svårt att läsa eftersom jag läser med vokalerna och inte riktigt ser helheten.
Utflyktsvecka!
Hej alla! Det har varit en ganska händelserik vecka! I söndags var jag, Miyuki och hennes mormor och morfar i Nara och kollade på tempel, det var väldigt intressant och kul! Vi åkte med en turistbuss och besökte först ett tempel som var rekonstruerat från 1300 om jag fattade det rätt, sedan åt vi mat på en traditionell japansk restaurang där vi satt på golvet och åt (inte min topp fem lista, ni anar inte hur slemmig efterrätten var! Det var genomskinligt slem med lite bönor och någon krydda som man blandade och åt med pinnar. Typ det konstigaste jag har ätit här), sen var vi på stadsvandring och fick gå in i ett traditionellt japanskt hus och en trädgård där det fanns flera jättestora spindlar! Jag har inte sett så mycket insekter här men de var större än de där hemma och svart-gröna. Sist skulle vi till ett ställe och kolla på shika, rådjur/hjortar, och jag trodde det var som en djurpark med inhängnader som man skulle gå runt bland men här gick de helt fritt! Man kunde tillochmed köpa speciella kakor och mata dem med! Fast om man gav mer än en bit till dem följde de efter en och ville ha mer, några tillochmed bets i kläderna. På samma ställe som rådjuren fanns ett jättestort tempel med en buddhastaty som var hur stor som helst! Det var riktigt häftigt! På hemvägen spelade jag och Miyuki Nintendo, jag fick prova ett matlagningsspel och när jag skulle försöka förklara vilket spel jag tyckte var roligast sade hon att jag var "omoshiroi"= rolig, intressant...
Som jag berättade innan har mina klasskompisar haft prov hela denna veckan så jag har inte varit så mycket med dem utan mest jobbat för mig själv. Jag har svarat på alla frågor och merparten av dem var frågor om mat, som vad vi äter i Sverige och vad som är min favoriträtt. På måndagen satt jag i ett rum intill lärarrummet och skrev på datorn, i en paus mellan proven kom några elever in och pratade med mig och två stannade kvar och hjälpte mig att få svaren någorlunda rätt! Sen när proven var slut trodde jag att vi skulle fortsätta schemat som vanligt och blev lite stressad eftersom jag inte visste var mina klasskompisar var, men efter ett mail fick jag veta att de hade slutat och var på väg hem! Så jag satte mig och pluggade lite och åt min obento i solskenet :) På vägen hem köpte jag Wonkachoklad! :D Det finns en butik i Sannomiya som säljer internationella matvaror och när jag och okaasan och Miyuki var där hittade jag den!
Dock har jag inte smakat den än så jag vet inte om det finns någon Golden Ticket...
Eftersom jag kom hem tidigare så gick jag och okaasan ut, hon visade mig Miyukis skola och lite andra platser i närheten, tillexempel ett tempel som ligger på vägen till tågstationen och hon visade hur man skulle be. Man slänger i en peng i en låda, skakar i ett rep som hänger ned framför öppningen i templet så att det rasslar, klappar två gånger i händerna och ber. Väldigt mysig atmosfär! Jag brukar ta den vägen hem nu om det inte är mörkt, då sade okaasan att jag skulle gå den upplysta gatan istället. När jag kom hem efter skolan i tisdags åkte jag och okaasan till en konstutställning och kollade, det var intressant! Dock var det inte några riktigt klassiska japanska målningar utan lite blandat, men i shoppen som fanns där hittade jag min nya förebild! Wakana Shiratani
Okaasan ville inte att jag skulle sitta hemma när jag fick eftermiddagen ledig så hon ordnade så att jag åkte till hennes väninna och pluggade japanska på onsdagen och torsdagen, jag tog JR själv och så kom Misako-sensei och hämtade mig vid stationen och ködre mig till hennes hus. Det låg en bit upp på ett berg och det var riktigta 90 graderssvängar! Creepy! Och det var ju inte heller breda vägar, två bilar fick precis plats i bredd om det inte var någon som gick på vägen... På onsdagen var det weird, på vägen från skolan till tågstationen mötte jag en kvinna som sade: "Hello there!" och började prata med mig och berättade att hon var amerikanska och jobbade som engelskalärare, fast inte på min skola (det är vanligt att eleverna går till en privat skola efter skolan för att förbättra sina betyg) och när jag gick från min station hem var det två amerikanska män som ropade "Hi!" och började prata med mig. De berättade att de var missionärer och mina inre varningsklockor började ringa (om jag nu har några sådana) och det kom fram att de var mormoner (tror jag) och ville att jag skulle komma till deras kyrka... Det kändes inte heeeelt rätt för mig...
På fredagen åkte vi på skolutflykten! Jag var med ett gäng där en av dem försöker prata ganska lättförstått och försöker förklara om jag inte förstår (vilket jag oftast inte gör...). Vi gick runt och kollade, först på ett universitet (vi gick förbi Kyoto University of Art!), ett litet tempel, lite affärer, ett större tempel och åt glass! Floden var jättevacker och Kyoto är jättefint! Man kunde köpa souvernirer överallt och det fanns helt klart mest mat att köpa hem! Och det går inte riktigt att förstå hur populärt te är, jag såg Pocky (kexpinnar) med grönt te-smak, Kit-kat med grönt te-smak och svart te-smak, det finns glass med grönt te-smak och toufuglass! (Jag har provat att dricka toufuvatten/mjölk, inte så gott som det ser ut!). Jag köpte grönt te-pudding hem till okaasan (jag fick smaka och det var faktiskt gott!) och en slags chokladdessert, det var små bitar av ris(?)deg och i mitten var det choklad.
Här posar vi när vi pausade lite, det är jag, Yuu och Arisa, Su-chan tog fotot.
Jag som posar vid floden (kommer inte ihåg vad den heter...). Här stannade vi och kastade macka ett tag, Mai filmade så jag har en lång film där vi går runt på stranden och letar bra mack-stenar...
Lite svårt att posa ensam... Men det var väldigt fint med bergen! :D
Igår var jag på en Speech Contest! Det var två tjejer från Suzurandai som var med och tävlade, det var jättekul att kolla på! Jag är väldigt imponerad, de hade övat in sina tal så att de kunde dem utantill och det var tvunget att vara under 5 minuter. Jag tog tunnelbanan helt själv (jag är väldigt stolt över att jag klarade att köpa biljett själv!)och mötte Wendy-sensei och Aiuo-sensei och så gick vi till skolan där tävlingen skulle hållas. De två första som började var jätteduktiga, den ena hade varit utbytesstudent i England så hon hade lite dialekt och det var många olika ämnen som de pratade om (det var fritt att välja). Vissa var väldigt nervösa så de tappade bort sig och gick över tiden, andra pratade väldigt lågt och vissa hade väldigt bra uttal. Det var en kille som satt i rullstol som var med, han var blind och rörelsehindrad och höll ett tal om sin dröm om att gå på universitetet och bli engelskalärare, det var väldigt rörande... Han kom på femteplats! När det var slut fick man ta en kopia på alla tal som man kunde läsa hemma, det är bra att ha när mina böcker tar slut ;)
Ha de bra alla!
Som jag berättade innan har mina klasskompisar haft prov hela denna veckan så jag har inte varit så mycket med dem utan mest jobbat för mig själv. Jag har svarat på alla frågor och merparten av dem var frågor om mat, som vad vi äter i Sverige och vad som är min favoriträtt. På måndagen satt jag i ett rum intill lärarrummet och skrev på datorn, i en paus mellan proven kom några elever in och pratade med mig och två stannade kvar och hjälpte mig att få svaren någorlunda rätt! Sen när proven var slut trodde jag att vi skulle fortsätta schemat som vanligt och blev lite stressad eftersom jag inte visste var mina klasskompisar var, men efter ett mail fick jag veta att de hade slutat och var på väg hem! Så jag satte mig och pluggade lite och åt min obento i solskenet :) På vägen hem köpte jag Wonkachoklad! :D Det finns en butik i Sannomiya som säljer internationella matvaror och när jag och okaasan och Miyuki var där hittade jag den!
Dock har jag inte smakat den än så jag vet inte om det finns någon Golden Ticket...
Eftersom jag kom hem tidigare så gick jag och okaasan ut, hon visade mig Miyukis skola och lite andra platser i närheten, tillexempel ett tempel som ligger på vägen till tågstationen och hon visade hur man skulle be. Man slänger i en peng i en låda, skakar i ett rep som hänger ned framför öppningen i templet så att det rasslar, klappar två gånger i händerna och ber. Väldigt mysig atmosfär! Jag brukar ta den vägen hem nu om det inte är mörkt, då sade okaasan att jag skulle gå den upplysta gatan istället. När jag kom hem efter skolan i tisdags åkte jag och okaasan till en konstutställning och kollade, det var intressant! Dock var det inte några riktigt klassiska japanska målningar utan lite blandat, men i shoppen som fanns där hittade jag min nya förebild! Wakana Shiratani
Okaasan ville inte att jag skulle sitta hemma när jag fick eftermiddagen ledig så hon ordnade så att jag åkte till hennes väninna och pluggade japanska på onsdagen och torsdagen, jag tog JR själv och så kom Misako-sensei och hämtade mig vid stationen och ködre mig till hennes hus. Det låg en bit upp på ett berg och det var riktigta 90 graderssvängar! Creepy! Och det var ju inte heller breda vägar, två bilar fick precis plats i bredd om det inte var någon som gick på vägen... På onsdagen var det weird, på vägen från skolan till tågstationen mötte jag en kvinna som sade: "Hello there!" och började prata med mig och berättade att hon var amerikanska och jobbade som engelskalärare, fast inte på min skola (det är vanligt att eleverna går till en privat skola efter skolan för att förbättra sina betyg) och när jag gick från min station hem var det två amerikanska män som ropade "Hi!" och började prata med mig. De berättade att de var missionärer och mina inre varningsklockor började ringa (om jag nu har några sådana) och det kom fram att de var mormoner (tror jag) och ville att jag skulle komma till deras kyrka... Det kändes inte heeeelt rätt för mig...
På fredagen åkte vi på skolutflykten! Jag var med ett gäng där en av dem försöker prata ganska lättförstått och försöker förklara om jag inte förstår (vilket jag oftast inte gör...). Vi gick runt och kollade, först på ett universitet (vi gick förbi Kyoto University of Art!), ett litet tempel, lite affärer, ett större tempel och åt glass! Floden var jättevacker och Kyoto är jättefint! Man kunde köpa souvernirer överallt och det fanns helt klart mest mat att köpa hem! Och det går inte riktigt att förstå hur populärt te är, jag såg Pocky (kexpinnar) med grönt te-smak, Kit-kat med grönt te-smak och svart te-smak, det finns glass med grönt te-smak och toufuglass! (Jag har provat att dricka toufuvatten/mjölk, inte så gott som det ser ut!). Jag köpte grönt te-pudding hem till okaasan (jag fick smaka och det var faktiskt gott!) och en slags chokladdessert, det var små bitar av ris(?)deg och i mitten var det choklad.
Här posar vi när vi pausade lite, det är jag, Yuu och Arisa, Su-chan tog fotot.
Jag som posar vid floden (kommer inte ihåg vad den heter...). Här stannade vi och kastade macka ett tag, Mai filmade så jag har en lång film där vi går runt på stranden och letar bra mack-stenar...
Lite svårt att posa ensam... Men det var väldigt fint med bergen! :D
Igår var jag på en Speech Contest! Det var två tjejer från Suzurandai som var med och tävlade, det var jättekul att kolla på! Jag är väldigt imponerad, de hade övat in sina tal så att de kunde dem utantill och det var tvunget att vara under 5 minuter. Jag tog tunnelbanan helt själv (jag är väldigt stolt över att jag klarade att köpa biljett själv!)och mötte Wendy-sensei och Aiuo-sensei och så gick vi till skolan där tävlingen skulle hållas. De två första som började var jätteduktiga, den ena hade varit utbytesstudent i England så hon hade lite dialekt och det var många olika ämnen som de pratade om (det var fritt att välja). Vissa var väldigt nervösa så de tappade bort sig och gick över tiden, andra pratade väldigt lågt och vissa hade väldigt bra uttal. Det var en kille som satt i rullstol som var med, han var blind och rörelsehindrad och höll ett tal om sin dröm om att gå på universitetet och bli engelskalärare, det var väldigt rörande... Han kom på femteplats! När det var slut fick man ta en kopia på alla tal som man kunde läsa hemma, det är bra att ha när mina böcker tar slut ;)
Ha de bra alla!
Mat!
Som jag har berättat innan har jag provar på rullbandssushi och det är jättegott! Förra veckan åt vi temakisushi ("handgjord sushi") då okaasan ställde fram ingredienser till sushi och så fick man rulla sina egna, vilket var väldigt smart! Jag gillade bäst krabba med majonäs. Jag har också provat udon (soppa med nudlar) och okaasan tycker att det är väldigt kul att jag äter nudlarna en och en (i Japan sitter man böjd över skålen och tar ett fång nudlar och sörplar ljudligt i sig) men det är så himla varmt! Vi äter mest fisk i olika former och inte särskilt mycket kött, men det är gott!
Varje morgon går okaasan upp innan mig (6.15) och gör min obento (matlåda) som jag ska ha med mig till skolan, den består oftast av ris med några slags stekta fiskbullar (lite svårt att förklara) och en liten påse med blandade kakor. Jag brukar spara kakorna och bjuda, annars blir det lite mycket sötsaker... På riset kan man hälla en slags topping med olika smaker, norii (sjögräs), fisk m.m. Det är riktigt gott! Då behövs ingen sås och det finns att köpa små enportionsförpackningar (jag har Hello Kitty!). Gottgottgott!
Jag provar allt som min värdmamma bjuder på (jag kan tillochmed trycka i mig sallad för de har så god dressing!) och har kommit fram till att förutom bläckisk är inte riskakor min favorit. Det är inte som de riskakor som finns i Sverige, torra och krispiga, utan det är ungefär samma konsistens som fiskbullar, fast mycket mycket segare. Jätteklibbigt! Jag har ätit "riskakebröd" och det var inte fullt så klibbigt och är nog det närmsta grovt bröd jag har kommit, det var riktigt gott! Idag åt vi nudlar med toufu, fläsk och musslor, och jag kan säga att musslor är inte heller på topplistan. Förra veckan hade vi det till frukost/brunch och de var stekta och då var det helt okej, men idag var de i en slags buljong och var lite mer mjuka.
Till maten dricker vi alltid kallt te, jag får med det till skolan och efter kvällsmaten dricker vi alltid varmt te eller varm choklad och så åker godisskålen fram, eller så får man lov att äta glass. Några få gånger i veckan har jag motstått, men ibland tar jag en glass fast det är en helt vanlig torsdag. Dock är portionerna inte lika stora här som i vår familj ;) Glassen säljs i små portionsbägare eller är som en chokladkaka med vaniljglassfyllning...
Nu har jag fått fast rosetten med! :D
Varje morgon går okaasan upp innan mig (6.15) och gör min obento (matlåda) som jag ska ha med mig till skolan, den består oftast av ris med några slags stekta fiskbullar (lite svårt att förklara) och en liten påse med blandade kakor. Jag brukar spara kakorna och bjuda, annars blir det lite mycket sötsaker... På riset kan man hälla en slags topping med olika smaker, norii (sjögräs), fisk m.m. Det är riktigt gott! Då behövs ingen sås och det finns att köpa små enportionsförpackningar (jag har Hello Kitty!). Gottgottgott!
Jag provar allt som min värdmamma bjuder på (jag kan tillochmed trycka i mig sallad för de har så god dressing!) och har kommit fram till att förutom bläckisk är inte riskakor min favorit. Det är inte som de riskakor som finns i Sverige, torra och krispiga, utan det är ungefär samma konsistens som fiskbullar, fast mycket mycket segare. Jätteklibbigt! Jag har ätit "riskakebröd" och det var inte fullt så klibbigt och är nog det närmsta grovt bröd jag har kommit, det var riktigt gott! Idag åt vi nudlar med toufu, fläsk och musslor, och jag kan säga att musslor är inte heller på topplistan. Förra veckan hade vi det till frukost/brunch och de var stekta och då var det helt okej, men idag var de i en slags buljong och var lite mer mjuka.
Till maten dricker vi alltid kallt te, jag får med det till skolan och efter kvällsmaten dricker vi alltid varmt te eller varm choklad och så åker godisskålen fram, eller så får man lov att äta glass. Några få gånger i veckan har jag motstått, men ibland tar jag en glass fast det är en helt vanlig torsdag. Dock är portionerna inte lika stora här som i vår familj ;) Glassen säljs i små portionsbägare eller är som en chokladkaka med vaniljglassfyllning...
Nu har jag fått fast rosetten med! :D
Lördag i Japan
Hej alla! Så kul med alla kommentarer! Det är jätteroligt att läsa! :D Tack så mycket!
Idag har jag, okaasan och Miyuki varit i stadsdelen Sannomiya och kollat på blomsterarrangemang och shoppat lite. Det var väldigt speciellt med blomsterarrangemangen, det var som en konstutställning och ganska annorlunda blommor, de stod i keramikvaser, trädgrenar, vatten och det var inte bara blommor utan även grenar och plastpinnar. De flesta blommor var nedtryckta i plattor med små nålar så att de stod precis som de skulle, och ett arrangemang stod på en svart platta som de hade hällt sand på så att det såg ut som en tavla! Det är svårt att beskriva men det var jättesnyggt!
I skolan har det stora samtalsämnet denna vecka varit vad man ska ha på sig på skolresan till Kyoto på fredag, det har visats mobilbilder på olika kläder och skor och alla planerar vad de ska hinna med att se. Jag hoppas jag kan visa lite bilder därifrån nästa vecka!
Nästa vecka har de "midterm exams" och som tur är slipper jag det, jag har istället fått i uppgift att svara på frågor som mina klasskompisar ställt om Sverige och mig som jag ska svara på på både engelska och japanska. De fick skriva tre frågor var och med tanke på att de är ca 35 elever i klassen har jag att göra hela veckan! Men det var roliga och bra frågor så det ska bli kul! :D
Förra veckan var jag, okaasan och Miyuki på Kobes zoo och kollade på djuren (jag lovar mamma, jag lät bli att klappa getterna som fanns där!). Det var väldigt mysigt, men jag gillar ju mer om djuren får gå fria...
Vädret är jätteskönt här, när jag tänker på hur jag lämnade ett nollgradigt Sverige för 20-gradigt Japan är jag mer än nöjd, haha! På morgonen när jag åker till skolan visar en stor display på ett av höghusen att det är runt 20 grader kl halv åtta på morgonen och när vi går upp för den långa vägen till skolan (jättebranta vägar, jag är glad att jag inte kör bil!) svettas man som bara den. Genom detta har jag lärt mig "atsui" (varmt), det hör jag överallt hela tiden, och "muzukashii" (svårt) vilket jag använder ofta... Speciellt när jag lyssnar på biologin och läraren pratar om genetik och delar ut papper som man ska fylla i, då är det skönt att mina klasskompisar hjälper till!
Vissa lärare är jättesnälla och pratar om Sverige (Nobel nämns ofta) och min ena engelskalärare har tillochmed gjort speciella papper till mig där kanjina står som hiragana! Det är jag jätteglad för! Andra ignorerar mig helt, men det gör inte så mycket.
Varje kväll läser jag ett litet stycke ur tidningen, skriver en tre meningar lång dagbok på japanska och numera gör Miyuki ett kanjitest till mig :) Det går framåt!
Ha det bra allihopa!
Idag har jag, okaasan och Miyuki varit i stadsdelen Sannomiya och kollat på blomsterarrangemang och shoppat lite. Det var väldigt speciellt med blomsterarrangemangen, det var som en konstutställning och ganska annorlunda blommor, de stod i keramikvaser, trädgrenar, vatten och det var inte bara blommor utan även grenar och plastpinnar. De flesta blommor var nedtryckta i plattor med små nålar så att de stod precis som de skulle, och ett arrangemang stod på en svart platta som de hade hällt sand på så att det såg ut som en tavla! Det är svårt att beskriva men det var jättesnyggt!
I skolan har det stora samtalsämnet denna vecka varit vad man ska ha på sig på skolresan till Kyoto på fredag, det har visats mobilbilder på olika kläder och skor och alla planerar vad de ska hinna med att se. Jag hoppas jag kan visa lite bilder därifrån nästa vecka!
Nästa vecka har de "midterm exams" och som tur är slipper jag det, jag har istället fått i uppgift att svara på frågor som mina klasskompisar ställt om Sverige och mig som jag ska svara på på både engelska och japanska. De fick skriva tre frågor var och med tanke på att de är ca 35 elever i klassen har jag att göra hela veckan! Men det var roliga och bra frågor så det ska bli kul! :D
Förra veckan var jag, okaasan och Miyuki på Kobes zoo och kollade på djuren (jag lovar mamma, jag lät bli att klappa getterna som fanns där!). Det var väldigt mysigt, men jag gillar ju mer om djuren får gå fria...
Vädret är jätteskönt här, när jag tänker på hur jag lämnade ett nollgradigt Sverige för 20-gradigt Japan är jag mer än nöjd, haha! På morgonen när jag åker till skolan visar en stor display på ett av höghusen att det är runt 20 grader kl halv åtta på morgonen och när vi går upp för den långa vägen till skolan (jättebranta vägar, jag är glad att jag inte kör bil!) svettas man som bara den. Genom detta har jag lärt mig "atsui" (varmt), det hör jag överallt hela tiden, och "muzukashii" (svårt) vilket jag använder ofta... Speciellt när jag lyssnar på biologin och läraren pratar om genetik och delar ut papper som man ska fylla i, då är det skönt att mina klasskompisar hjälper till!
Vissa lärare är jättesnälla och pratar om Sverige (Nobel nämns ofta) och min ena engelskalärare har tillochmed gjort speciella papper till mig där kanjina står som hiragana! Det är jag jätteglad för! Andra ignorerar mig helt, men det gör inte så mycket.
Varje kväll läser jag ett litet stycke ur tidningen, skriver en tre meningar lång dagbok på japanska och numera gör Miyuki ett kanjitest till mig :) Det går framåt!
Ha det bra allihopa!
Skolan
Förra tisdagen åkte jag, okaasan och min kontaktperson Natsuko till skolan för att prata med rektorn och ordna med skoluniform m.m. Det var väldigt nervöst och vi satt i ett rum med vice rektorn (?), sekreteraren och två lärare. Efter att de hade pratat lite gick vi till mitt klassrum där mina klasskompisar var. Det var en sådan härlig känsla när jag gick genom skolan, alla vinkade och var jätteglada, de stod i fönsterna och vinkade och var jättenyfikna (jag är den enda utbytesstudenten på skolan, och det är 900 elever). När jag kom till klassrummet var det ganska stökigt och så fick jag presentera mig, det var jättenervöst! Alla bara "Waah! Kawaii! Kawaii! Kawaii!" (Kawaii= gullig). Sen fick jag sitta längst bak i klassrummet under slutet av lektionen och medan jag satt där kom flera elever från andra klasser och kollade in genom dörren. När den var slut kom många fram och ville prata, men jag fattade inte så mycket... När jag kom tillbaka till rummet där okaasan och Natsuko var hade de hämtat en uniform som jag får låna medan jag går på skolan och provade den, Natsuko sade att jag såg ut som någon ur Harry Potter och efter det berättar okaasan det för alla :P
I Japan är det väldigt populärt med klubbar efter skolan, det finns hur många som helst! Hittills har jag sett volleybollklubben (som är hur bra som helst! Jag såg inte en enda som missade en boll när de tränade på slag), fotbollsklubben, dansklubben, simklubben och musikklubben hör man varje morgon och eftermiddag... Jag funderar på att gå med i volleybollklubben men efter att ha sett hur bra de är blev jag osäker... I fredags kom en lärare till klassrummet och frågade mig om jag ville gå med i English Speaking Society, de ville gärna att jag skulle gå med för då kunde de delta i en debattävling i januari. Det lät väldigt spännande så jag tackade ja! Nu i oktober skulle de delta i en tal-tävling och läraren ville att jag skulle lyssna på de som skulle vara med och ge lite tips imorgon :)
Den första riktiga skoladagen åkte jag tåget med en lärare som hjälpte mig med bytena (två stycken) så att jag inte gick vilse och när vi kom fram till skolan fick jag gå till rektorn (tror jag) och hon berättade lite om skolan, Suzurandai High School. Sen gick vi till lärarummet och jag fick presentera mig för alla lärare (i mikrofon!). När jag gick genom skolan hälsade alla på mig och vinkade och var så glada!
Mina klasskompisar tar hand om mig jättebra, de säger vem jag ska följa med för att komma till min lektion och bjuder in mig när vi ska äta (medhavd lunchlåda som okaasan gör iordning på morgonen!). De är väldigt intresserade av hur lång jag är och många frågar efter mig längd. Det finns en tjej i klassen som är lika lång som jag och resten når mig till axlen...
Jag förstår inte så mycet av lektionerna men jag sitter och skriver av det jag kan så jag har något att göra. En sak som skiljer den japanska och svenska skolan åt är att lärarna bryr sig inte om det är flera i klassen som ligger över sina bänkar och sover! Jag har bara sett en lärare som sagt till en tjej att vakna, och hon satt på första raden. 
Jag och Miyuki! :)
Familjen
Jag bor i Kobe hos familjen Oka med okaasan (mamma) Kazuko och imoto (lillasyster) Miyuki. Dottern Miwako är utbytesstudent i USA så när jag är här får jag låna hennes rum och typ alla hennes grejer. Okaasan är hemmafru, hennes man är död och de har ett litet buddisktiskt altare ovanför TV:n med en minnesplatta över honom. Okaasan berättade igår att hon gifte sig när hon var 19 år i en vit kinesisk klänning och fick Miwako när hon var 22. På helgerna kommer hennes pokjvän Uo-san och bor här och som frukost äter vi en slags brunch (lagad mat) och under veckorna är det cornflakes och mjölk som gäller (inte min favvo direkt). Min värdmamma är väldigt snäll och hjälper mig mycket med att lära mig japanska, varje kväll läser jag ett stycke ur tidningen för henne (det känns som att jag är fem år, det går så himla stappligt!) och skriver en kort dagbok på japanska om vad jag gjort idag och lär mig då ett eller två nya kanji. På kvällen har hon spelat in japanska barnprogram som jag kollar på för att öva, men jag fattar ändå inget... :P
Okaasan har en kompis som är japanskalärare och som har varit här två gånger och hjälpt mig, vi har övat på grundläggande grejer och lite hörövningar (jättesvårt!). Jag behöver bara betala parkeringen och lite bensinpengar för detta så jag är jätteglad! Fast parkeringen är dyr här i närheten, en timme på dagen kostar ca 35 kr...
Det här är Mimi-chan, familjens kattunge :)
Okaasan har en kompis som är japanskalärare och som har varit här två gånger och hjälpt mig, vi har övat på grundläggande grejer och lite hörövningar (jättesvårt!). Jag behöver bara betala parkeringen och lite bensinpengar för detta så jag är jätteglad! Fast parkeringen är dyr här i närheten, en timme på dagen kostar ca 35 kr...
Det här är Mimi-chan, familjens kattunge :)
Första veckan
Hej alla och tack så mycket för alla snälla kommentarer! Nu har jag varit min första vecka i skolan och det har gått bra! Alla är så snälla och hjälpsamma! Det finns 1000 olika grejer som jag vill skriva om, hur allt är annorlunda här och visa hur det är. Jag tror jag ska göra olika inlägg om varje sak som skola, Kobe, familjen m.m. Säg gärna till om vad ni vill läsa om!
Det är väldigt svårt med språket, man känner sig rätt handikappad när man inte ens kan föra en normal konversation... Ofta förstår jag början av en mening men som avslutas med ett verb som jag inte alls fattar (det finns typ hur många verbböjningar som helst beroende på när det händer och vem det händer...). Japanerna kan inte särskilt mycket engelska och kan de det så är det det jag kan på japanska. Men det är ganska kul på engelskalektionerna när de ska översätta en text från japanska till engelska, ordföjlden är helt olika så resultatet blir ganska roligt :) Som tur är har skolan flera lärare som har studerat/bott utomlands som kan väldigt bra engelska och de har tillochmed en lärare från New York som bara har jobbat där i två månader och inte kan alls mycket japanska.
Japp, det gröna är en helikopterplatta (eh?!).
Det är väldigt svårt med språket, man känner sig rätt handikappad när man inte ens kan föra en normal konversation... Ofta förstår jag början av en mening men som avslutas med ett verb som jag inte alls fattar (det finns typ hur många verbböjningar som helst beroende på när det händer och vem det händer...). Japanerna kan inte särskilt mycket engelska och kan de det så är det det jag kan på japanska. Men det är ganska kul på engelskalektionerna när de ska översätta en text från japanska till engelska, ordföjlden är helt olika så resultatet blir ganska roligt :) Som tur är har skolan flera lärare som har studerat/bott utomlands som kan väldigt bra engelska och de har tillochmed en lärare från New York som bara har jobbat där i två månader och inte kan alls mycket japanska.
Japp, det gröna är en helikopterplatta (eh?!).
Äntligen!
Nu är jag framme! :D
Jag flög från Landvetter till Wien och väntade i fyra och en halv timme på flyget till Tokyo, men jag hade böcker med mig att fördriva tiden med. Jag blev väldigt imponerad av flygplanet! När jag kom in såg jag bara skärmen som brukar sitta längst fram i varje rad och tyckte den var lite väl liten, men sen såg jag att på varje stolsrygg satt en liten skärm och en "fjärrkontroll" under. Man kunde bläddra mellan olika kanaler där filmerna visades om och om igen! Jag kollade på Shrek 4 och Sex in the City 2 medan de bredvid mig kollade på Karate kid (den nya).
När jag gick av planet var man tvungen att fylla i en blankett så att de skulle vara säkra på att man inte hade med sig farliga saker och var man skulle bo när man var i Japan. Kön till passkontrollen var riktigt lång och de tog både kort och man fick lämna fingeravtryck.
Jag mötte min kontaktperson som skickade min resväska till min värdfamilj och sen åkte vi till kontoret för organisationen i Japan. Efter lunch skulle jag på sightseeing i Tokyo och med mig följde en kille som inte kunde särskilt mycket engelska. Vi åkte till Harajuku och gick längs med den största gatan med massor av affärer! Det fanns så mycket att det var omöjligt att veta var man skulle gå in! Sen åkte vi till Shinjuku och gick till en stor skivaffär och kollade, och sen till Tokyo Government Building som var 45 våningar hög och kollade på utsikten. Dock var det regningt och dimmigt så man kunde inte se så långt...
Vi åkte tillbaka till kontoret och gick sedan till en sushibar med rullbandssushi! Antingen plockade man från rullbandet eller så ropade man till kocken vad man ville ha och så gjorde han det! Jag provade bläckfisksushi, kommer inte göra det igen... När man var klar räknade de ihop tallrikarna för att skriva notan.
Jag sov på ett vandrarhem/hotell i ett fyrbäddsrum, jag hade hoppats att jag kunde få ett eget rum... Jag var så förkyld att jag måste ha snarkat något fruktansvärt... Dock var det bara en natt...
På morgonen åt jag frukost med min kontaktperson (vitt bröd och juice...) och sen var vi på kontoret och gick igenom regler de hade. Jag fick skriva hur man skulle vara en bra utbytesstudent och vad man kunde hjälpa till med, och när Manager Hayashi läste vad jag hade skrivit skrattade han och sa at det var för bra och som taget ur en bok... Jag har ju läst så mycket om att man ska vara artig och hjälpa till med hushållet och så bredde jag på lite extra för att inte vara för oartig....
Vid lunch åt vi med de tre "cheferna" på restaurang och det var lite nervöst, jag ville inte vara oartig och göra något fel...
Vi hade lite tid innan tåget skulle gå till Kobe så jag och min kontaktperson (Natsuko) gick till Kejsarens hus/slott och jag tog lite foton.
Tåget till Kobe tog ca tre timmar och när jag kom fram möttes jag av min värdmamma (maamaa) och lillasyster (Miyuki). De hade gjort en lapp där det stod Lina på som Miyuki höll i, jättegulligt!
De bor i en lägenhet och ingången ser väldigt flott ut! Jag trivs bra! :D
Jag hoppas jag kan skriva mer sen och berätta om helgen!
Ha det bra! :D
Jag flög från Landvetter till Wien och väntade i fyra och en halv timme på flyget till Tokyo, men jag hade böcker med mig att fördriva tiden med. Jag blev väldigt imponerad av flygplanet! När jag kom in såg jag bara skärmen som brukar sitta längst fram i varje rad och tyckte den var lite väl liten, men sen såg jag att på varje stolsrygg satt en liten skärm och en "fjärrkontroll" under. Man kunde bläddra mellan olika kanaler där filmerna visades om och om igen! Jag kollade på Shrek 4 och Sex in the City 2 medan de bredvid mig kollade på Karate kid (den nya).
När jag gick av planet var man tvungen att fylla i en blankett så att de skulle vara säkra på att man inte hade med sig farliga saker och var man skulle bo när man var i Japan. Kön till passkontrollen var riktigt lång och de tog både kort och man fick lämna fingeravtryck.
Jag mötte min kontaktperson som skickade min resväska till min värdfamilj och sen åkte vi till kontoret för organisationen i Japan. Efter lunch skulle jag på sightseeing i Tokyo och med mig följde en kille som inte kunde särskilt mycket engelska. Vi åkte till Harajuku och gick längs med den största gatan med massor av affärer! Det fanns så mycket att det var omöjligt att veta var man skulle gå in! Sen åkte vi till Shinjuku och gick till en stor skivaffär och kollade, och sen till Tokyo Government Building som var 45 våningar hög och kollade på utsikten. Dock var det regningt och dimmigt så man kunde inte se så långt...
Vi åkte tillbaka till kontoret och gick sedan till en sushibar med rullbandssushi! Antingen plockade man från rullbandet eller så ropade man till kocken vad man ville ha och så gjorde han det! Jag provade bläckfisksushi, kommer inte göra det igen... När man var klar räknade de ihop tallrikarna för att skriva notan.
Jag sov på ett vandrarhem/hotell i ett fyrbäddsrum, jag hade hoppats att jag kunde få ett eget rum... Jag var så förkyld att jag måste ha snarkat något fruktansvärt... Dock var det bara en natt...
På morgonen åt jag frukost med min kontaktperson (vitt bröd och juice...) och sen var vi på kontoret och gick igenom regler de hade. Jag fick skriva hur man skulle vara en bra utbytesstudent och vad man kunde hjälpa till med, och när Manager Hayashi läste vad jag hade skrivit skrattade han och sa at det var för bra och som taget ur en bok... Jag har ju läst så mycket om att man ska vara artig och hjälpa till med hushållet och så bredde jag på lite extra för att inte vara för oartig....
Vid lunch åt vi med de tre "cheferna" på restaurang och det var lite nervöst, jag ville inte vara oartig och göra något fel...
Vi hade lite tid innan tåget skulle gå till Kobe så jag och min kontaktperson (Natsuko) gick till Kejsarens hus/slott och jag tog lite foton.
Tåget till Kobe tog ca tre timmar och när jag kom fram möttes jag av min värdmamma (maamaa) och lillasyster (Miyuki). De hade gjort en lapp där det stod Lina på som Miyuki höll i, jättegulligt!
De bor i en lägenhet och ingången ser väldigt flott ut! Jag trivs bra! :D
Jag hoppas jag kan skriva mer sen och berätta om helgen!
Ha det bra! :D
